Jag är.....
GRAVID!!!!!
Ja, ni läste rätt, helt otroligt!!
Vi är gravida!!!!
Tack för alla som har hejat på oss, det betyder jättemycket!!
Kram
Ja, ni läste rätt, helt otroligt!!
Vi är gravida!!!!
Tack för alla som har hejat på oss, det betyder jättemycket!!
Kram
Ingen bra dag!!
Ingen bra dag idag!! Sitter på rast på jobb och undrar hur jag ska orka resten av dagen?? Jag behöver sova nu!! Jättetrött , ont i huvudet och det spänner och drar i magen :-( inte roligt alls. Tre hela dagar kvar nu tills testdag, om vi nu inte tjuvtestar ;-) men det vill inte mannen :-(
Hur har ni gjort?
Tjuvtestar ni?
Testar ni hemma samma dag?
Eller väntar ni tills blodprovet?
Oj vad jag är kluven.....
Denna eviga väntan....
Det känns så iallafall, som en evig väntan....
Jag vet ju om att den är slut på måndag men dagarna sniglar sig verkligen fram!!
Jag är väl fortfarande rätt så positiv till att detta ska gå vägen men ibland sviktar det.
Då slits man mellan tankar som att varför skulle det lyckas för oss? sen är man helt övertygad i nästa stund om att det kommer gå vägen, känner sig lite schizofren emellanåt ;-)
Jag har en liten undran bara??
Hur hanterar era män allt detta med barnlöshet, ivf, äggdonation,adoption?
Min man är den eviga optimisten och lever efter att det löser sig!!
Visst är det kvinnan som genomgår det mesta i form av behandlingar och sånt så det tär ju självklart mer på oss. Men all den här väntan och ovissheten drabbar ju dom också. Blir det några barn? Hur blir det barn? När blir det barn?
Missförstå nu inte mig för jag är extremt glad över att min man är den ständiga optimisten men man måste väl också vara realist ibland eller?
Bara lite tankar så här en onsdagskväll ;-)
Jag vet ju om att den är slut på måndag men dagarna sniglar sig verkligen fram!!
Jag är väl fortfarande rätt så positiv till att detta ska gå vägen men ibland sviktar det.
Då slits man mellan tankar som att varför skulle det lyckas för oss? sen är man helt övertygad i nästa stund om att det kommer gå vägen, känner sig lite schizofren emellanåt ;-)
Jag har en liten undran bara??
Hur hanterar era män allt detta med barnlöshet, ivf, äggdonation,adoption?
Min man är den eviga optimisten och lever efter att det löser sig!!
Visst är det kvinnan som genomgår det mesta i form av behandlingar och sånt så det tär ju självklart mer på oss. Men all den här väntan och ovissheten drabbar ju dom också. Blir det några barn? Hur blir det barn? När blir det barn?
Missförstå nu inte mig för jag är extremt glad över att min man är den ständiga optimisten men man måste väl också vara realist ibland eller?
Bara lite tankar så här en onsdagskväll ;-)
Tråkiga besked :-(
Idag kom brevet med posten och berättade att vårt andra embryo tyvärr inte klarade att frysas :-( detta känns fruktansvärt tungt eftersom vi inte vet hur lång tid vi får vänta på en ny donator. Vi har ju fortfarande en chans att det som ligger i min mage klarar sig men man tänker ju ändå längre än så!! Får försöka ta mig i kragen och tänka positivt för så länge jag inte har fått motsatsen bevisad så anser jag mig vara gravid :-)
Nu är det bara att vänta och hålla tummarna...
Nu är det bara att vänta och hålla tummarna på att detta går vägen.
För några dagar sen satte vi in ett (enligt läkaren) perfekt embryo och allt gick bra.
Jag har mått väldigt bra efteråt förutom en enorm trötthet som jag var helt säker berodde på alla spänningar som släppte men tröttheten vill liksom inte riktigt ge med sig, hoppas att jag inte ska bli sjuk eller nåt.
Känns som väldigt dålig tajming isåfall :-(
Jag har också de två sista dagarna fått lite molnande mensvärk, vad nu det kan betyda??
Jag försöker inte tänka för mycket på det men det är jävligt svårt att låta bli att tänka på att vi kanske kan bli föräldrar om ca. 8 månader eller så får vi börja om från början med allt igen.....pust!!!
Vi har ju ett embryo till som vi väntar besked om ifall det går att frysa eller inte.
Vi fick totalt bara tre ägg och det var bara två som befuktades så det känns ju lite sorgligt men samtidigt är vi väldigt glada att vi fick göra ett försök nu.
För vi har ju väntat väldigt länge på detta och när man är i den väntan så ser man verkligen inget slut så det känns helt underbart att tänka på att man har ett litet embryo insatt :):):)
Det är väldigt många tankar som snurrar i mitt huvud just nu men jag eller vi försöker ta en dag i taget.
Just nu fokuserar vi på den som ligger i min mage nu och vi tror ju självklart på att det ska gå vägen :-) och gör det inte det så får vi hantera det då!!
Ny vecka och nya tag!!
Det har varit ännu en mysig helg men samtidigt jobbig, har haft mycket ledig tid och då tänker man mycket.
Ena stunden så är man världens lyckligaste och nästa sekund bryter man ihop fullständigt och tvivlar på allt!!!
Det är väl en kombination av mediciner och att det faktiskt snart är dax för oss påbörja bebisverkstan.
Denna veckan ska vi på föräldrarutbildningen hela två gånger, så mysigt men också sorgligt för söndag är sista gången :-(
Jag har undrat lite om man kommer ha fortsatt kontakt med någon?? Det hade varit jättekul men jag tror inte att dom andra kanske riktigt anser att vi är i samma fas i livet eftersom vi inte ens har påbörjat våra äggdonations försök ännu. Men visst finns det några man skulle vilja ha fortsatt kontakt med.....speciellt ett par som verkar mysiga men hennes blogg har jag ju hittat här på nätet så dom får man ju iaf. följa på deras väg :-)
Nu ska jag bädda ner mig och titta på lite tv så sov gott alla där ute!!
Omänskligt tidigt!!
Klockan är fem nu och jag har redan varit uppe en halvtimme. Ska ta mod till mig och gå bort till tåget, jag är sååå trött och frusen. Inte roligt alls men å andra sidan så slutar min arbetsdag 13.00 idag :-)
Hoppas att ni alla får en bra torsdag!
En lååång dag!!!
Denna dagen har varit fruktansvärt dryg, har jobbat i över 12 timmar :( personalkonferans...
Men man ska tänka positivt, halva veckan har redan gått och det innebär ju att det snart är helg igen och det gillar vi ;-) Det blir en händelserik helg så den lär också gå fort. Vi ska ut och käka med några kompisar på fredag, sen hem till kusinen på lördag och på söndag kommer några andra vänner på lunch........oj vad mycket och så jobbigt det känns nu. Det är tyvärr ett stot problem hos mig och min man, vi har väldigt mycket inplanerat alltid. och ibland blir det tyvärr för mycket för mig, känns ibland som om jag inte kan andas, jag väljer ju självklart själv vad jag vill göra men det blir ibland ett måste eftersom man har så lite tid och så mycket vänner och familj såklart. Detta är ju självklart inget jätteproblem på det sättet för jag är fantastiskt lycklig över våra underbara familjer och våra fina vänner. Vad skulle man gjort utan dom? Jag får helt enkelt lämna tomma luckor i schemat ibland och bara ta dagen som den kommer, det gör man alltför sällan.
Nä nu får man väl gå och lägga sig snart, klockan ringer 04.30 imorgon.....det är fan inte ens morgon då
Hoppas att ni får sova längre ;-)
Jag är inte ensam......
När jag fick reda på att jag inte kunde få barn och att jag hade hamnat i ett för tidigt klimakterie så kände jag mig väldigt ensam, det har gått tre år nu och jag är definitivt inte ensam :)
Första tiden så googlade jag runt väldigt mycket och såg att det hände andra också, men det hjälpte ju inte mig så mycket just då.
Av en slump så råkade jag hitta en tjej som är i precis samma situation som jag är, jag började läsa hennes blogg och efter ett tag så mailade vi varandra med jämna mellanrum. Vilken lycka!!!
Inte att hon behövde gå igenom samma sak som men att få lov att ventilera med nåon som förstod PRECIS vad jag pratade om.
Och vet ni vad? Efter ett tag med mailande så träffades vi och det är verkligen världens goaste och finaste tjej och roligt hade vi också ;) Kändes som om vi hade känt varandra alltid, det var så naturligt och jordnära på något sätt.
Jag hoppas verkligen att jag får behålla henne i mitt liv och att vi kan följas åt.
Nu följer jag några olika bloggar som handlar om äggdonation så man vet ju om att andra där ute kämpar varje dag med samma som jag kämpar med så ensam om detta är jag inte ;-)
Sen utan min man vet jag inte vad jag hade gjort, han är där verkligen i vått och torrt.
Jag har även en helt suverän vän som har hjälpt mig igenom allt och då menar jag allt!! Det hon har gjort för mig det är jag henne evigt tacksam för.
Har haft och har ett fantastiskt stöd av både familj och vänner som följer med oss i denna resan och det känns otroligt tryggt :)
Så ensam det är jag inte....
Då var denna helgen slut och dax för ännu en ny vecka!!
Då var helgen slut, det går alltid alldeles för snabbt.
Denna helgen har jag inte gjort mycket egentligen, mest tagit det lungt och vilat.
Jag var på föräldrarutbildningen inför adoption idag, detta var nog fjärde gången och det innebär att det bara är två gånger kvar.....känns lite sorgligt.
Jag tycker att utbildningen har varit helt fantastisk. Och alla fantastiska människor vi har träffat och vi har ju alla en sak gemensamt, vi är alla ofrivilligt barnlösa. Det är inte ofta man sitter i ett rum med människor och känner sig normal och som en i gänget.....det gör man här:-)
Vi anmälde oss för att vi ville veta mer om adoption och se ifall det var något som vi skulle kunna tänka oss.
Och jag måste ju säga att jag brinner verkligen för det här med adoptionm och det känns verkligen som något för oss och det är tack vare föräldrarutbildningen.
Nu vet vi ju inte än om vi kommer att adoptera eller inte? Men om jag ska vara helt ärlig så vet jag att oavsett om vi får barn med hjälp av äggdonation eller adoption så kommer det bli skitbra!! :-)
En lugn helg!!
Denna helgen händer inte mycket......
Har precis kommit hem till mina föräldrar, har tänkt att spendera helgen här eftersom mannen jobbar 12 timmar både fre, lör, sön... :( Mina föräldrar bor ungefär en timme med bil ifrån oss så det är inte varje vecka man åker hit så det gäller att passa på. Skönt att komma hit och bli lite uppassad ;)
Här har dom fått rätt så rejält med snö om man jämnför med hemma, här ligger säkert 2 dm....mysigt!
På söndag är det dags för ännu en tillfälle i föräldrarutbildningen, denna gången får jag gå själv eftersom mannen inte kunde byta bort sitt jobbpass :(
Jag längtar, det är en fantastisk utbildning men jag skulle nog snarare vilja kalla det adoptionsutb. eller liknande.
Det är ju inte en föräldrarutbildningen eller kanske föräldrarutb. inför adoption skulle man kanske kunnat kalla den :)
Vilket fall som helst så tycker jag att man har fått en bra inblick i hur det kommer bli om vi kommer adoptera.
Hoppas att ni får en trevlig helg!!
Trodde ärligt aldrig att jag skulle börja blogga......
Har faktiskt aldrig känt något behov av att skriva av mig eller liknande för vi har hela tiden varit öppna med vår "situation" och det har varit så skönt.
Självklart har vi ju inte ropat ut det till allt och alla men vi har fått ett fantastiskt stöd av familj och vänner.
Men man kommer till en gräns där det känns som om man ältar det och dit har jag kommit nu så därför provar jag på detta sättet istället.
Jag måste säga att hittills känns det riktigt bra att skriva ner allt, ska bara försöka sätta mig in hur allt funkar ;)
Igår började jag på Progynon, ska ta 3 tabletter/kväll fram till insättningen iallafall. Får säga att hittills har det gått riktigt bra med mediciner, trodde det skulle bli jobbigare med tanke på det invecklade schemat vi fick.
Nästa steg är ju ultraljudet nästa vecka, då får vi hålla tummarna!!
Kommer bli ännu en underbar dag, tur man har ett jobb där man är ute mycket :)
Korsdonator
Jag lovade att jag skulle berätta mer om vår korsdonator i första inlägget så här kommer det.
Efter att ha stått i kö till äggdonation i ca. ett halvår så erbjöd sig en vän till oss att ställa upp som korsdonator:-). Hon är världens mest underbara tjej!!
I januari anmälde hon sig till Rmc. Hon tog alla prover och blev såkallat "godkänd". Hon donerade sen först till hösten eftersom det var semesterstängt på Rmc så allt blev försenat. Det var tänkt att vi sen skulle få försöka i höstas men tyvärr så blev det inget med den donatorn som vi skulle få. Men då visste vi iallafall att vi var överst i kön och att nästa gång var det vår tur. Och i januari ringde dom äntligen och sa att det var dax för oss :-)
En korsdonation går till så att vår vän donerar till den eller dom kvinnorna ( är oftast till två par) som är överst i kön och då hamnar vi automatiskt överst i kön. Är osäker på hur lång tid vi hade fått vänta utan korsdonator men det verkar vara väldigt lång tid iaf. i Malmö :-( tyvärr är det stor brist på donatorer.
Till alla är som donerar, ni är helt fantastiska!!!
